Ångest med stort Å, så har dagen börjat.

Min sambo är på jobbet, och kommer inte komma hem förrän klockan är närmare 23. Tanken på att vara ensam alla de här timmarna får det att värka inom mig. Mina armar blir tunga och det drar i dem, ungefär som om nervbanorna i dem vore för korta. Huvudet bultar, hela kroppen blir alldeles öm och känns som ett gigantiskt blåmärke.

Jag känner mig desperat, och mitt i allt ringer min mamma. Bubbliga mamma som vill gå på konsert med Carl-Johan Vallgren. Och jag bara orkar inte, är snäll letar reda på vad hon behöver veta. Men jag orkar egentligen inte...

Vinstpengarna från gårdagen bränner i fickan, vill bara ta på mig kläderna, och ta första bästa vagn till bingohallen. Glömma allt, bara finnas här och nu och Gustav 54- femma fyra.... 

Jag har i alla fall gett sambon tusen kronor, men jag har ju 970 kvar...

Alla argument mitt huvud kan tänkas hitta på hittar samma huvud på motargument till.

Står bara inte ut med den här smärtan, min terapeut säger att jag ska bara låta den vara, se den och acceptera den utan att försöka fly. Men hur i hela världen ska jag orka bära den, när det känns som att jag är på väg att gå under. När det känns som att hela mitt inre ska explodera och gå sönder i miljontals små små bitar.

Tror jag får försöka med skjuta-upp-strategin, jag får inte åka någonstans innan jag har tvättat en maskin tvätt och hängt upp den. Jag får inte åka någonstans innan jag har duschat, jag får inte åka någonstans innan jag har ätit lunch, jag får inte åka någonstans innan jag har sorterat in minst 2 kassar med ren tvätt, jag får inte åka någonstans innan jag har diskat, jag får inte åka någonstans innan jag har  ja vadå....   om jag hittar sysselsättning tillräckligt länge så kommer det till slut bli så sent att det känns meningslöst att åka.  Jag har ägnat ett liv åt att lura mig själv, men jag trodde aldrig att man kunde använda sig av det till ett gott syfte...

 

Helen

10 februari 2009 14:41

Hej! Vad kul att du tog till dig mitt namnförslag! :)

Ångest. Har du provat dator/tvspel istället för att spela för pengar? Sims 2 till exempel kan få en att glömma allt, länge.

http://bakeoholic.blogspot.com

 

SuperNemi

10 februari 2009 14:56

Hej Helen, kul att du hittade hit. Det var ju din förtjänst att jag startade bloggen överhuvudtaget, så det kändes liksom rätt att använda ditt namnförslag då också...

Tack för tipset! Vi har sims2 med i stort sett alla expansioner. Och du har rätt det är uppslukande... jag håller för närvarande på att bygga upp en helt eget grannskap från scratch. Jag är mer intresserad av husbygget än att lotsa en figur genom livet, även om jag gör det också.

http://supernemi.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Senare idag söndag, så ska jag sätta mig på tåget till sjukhuset. För imorgon måndag så kommer de att göra steg 2 av min viktoperation. Det är nu jag ska få en Duodenal Switch.   Jag är nervös, inte för operationen i sig, men för hur livet kommer bl...

Så har det då visat sig, ESC handlar inte längre om låtar utan om utseende och charm. Det började redan förra året  och att Norge vann i år bevisar bara att om tävlingen någonsin igen ska handla om sången, så måste det bli en radiotävling. För hade t...

Den 1 juni ska jag läggas på operationsbordet igen. Då kommer kirugen att göra om min sleeve, till en Duodenal Switch, vilket innebär att maten jag äter bara passerar genom en liten del av tunntarmen. Detta leder till mycket begränsat näringsupptag. ...

Jag är glad att jag har blivit en frukost-ätare, även om resten av dagen varit katastrof.   jag började dagen med  1 glas fruktsoppa (gör det lättare att svälja tabletterna).  2 runda polarbröd, 1 med skivbar leverpastej och inlagd gurka, och 1 med o...

Ja snart i alla fall. Åker till Halmstad på fredag (Vi bilar därifrån till Helsingborg på lördag). Har redan börjat fundera på vad jag ska packa med mig. Tvättmaskinen går för fullt på dagarna, så att allt i garderoben ska finnas tillgängligt.   Tyck...